H-Gs Webdagbok

Förra veckan hände det som inte fick hända. Åtminstone tror jag det. Nämligen att jag glömde min säkerhetsdosa för inloggning till jobbets nätverk på tåget. När jag konstaterat det idag ringde jag till SJ’s hittegodsavdelning. Det finns numera bara en och den ligger i Stockholm. Efter att ha väntat ca 45 minuter på att komma fram i telefonkön kollade tjejen i andra änden om de hade fått hittegodset från i torsdags förra veckan. Det hade de inte. Men det är normalt, för “det tar ungefär en vecka för bussgodset att komma fram.” Hörde jag rätt? Javisst! SJ litar alltså inte på sina egna transporter (eller tycker att de är för dyra) och kör därför hittegodset med bussgods! Absurt? Ja! Förklarligt? Möjligen. Så här skulle en förklaring kunna tänkas se ut. SJ beslutade förmodligen för en tid sedan att någon annan troligen kan sköta det här med hittegods mer rationellt än SJ själva. Hittegods är så att säga inte core business. Vad göra? Jo, man outsourcar förstås. Och outsourcingpartnern rationaliserar på så sätt att man drar ner på antalet fysiska lagringsställen till ett (på bottenplan på Stockholms central), servicen till ett minimum (45 minuter väntetid i telefon), och kostnaden för att skicka hittegodset till Stockholm. Det senare gör man lättast genom att använda bussgods. Men kanske SJ borde ha ställt vissa krav på sin outsourcing partner? Det är liksom inte bra för imagen om partnern väljer landsvägen framför rälsen. Fniss.

I helgen paddlade jag och Martha kajak på egen hand för första gången. Det var jättekul, men en gång kändes det lite läskigt när vågorna blev lite höga och det var långt till land. Nu visste vi iofs att kajaken tål rätt mycket sjö innan den kapsejsar, så det var egentligen aldrig någon fara, men ändå…
Vi nöjde oss med en dags paddling den här gången. Övernattning får vi ta nästa gång. Det som är så fantastiskt med kajakpaddling är att man tar sig dit ingen vanlig båt, och framför allt inte någon segelbåt, tar sig. Man kan alltså hitta sin helt egna lilla ö eller kobbe där man kan ta sig en fika eller lunch t ex. Vi gjorde både och. Turen gick först till Kopparholmarna och sedan vidare lite söderut innan vi vek av åt väster och tillbaks upp norr mot Arkösund. Det är väldigt stor skillnad att paddla i med- resp motvind. I medvind gjorde vi sisådär 6 km/h utan att anstränga oss. I motvind gick det med halva den hastigheten och vi fick anstränga oss mer. Ändå blåste det inte mycket. Jag kan bara ana hur jobbigt det skulle ha varit om det blåste friska vindar. Puh! En annan sak jag lärde mig var att inte lita på GPS:en. Vad man kan lita på är att den visar korrekt position. Vad man inte kan lita på är att den visar rätt riktning till målet. Förstår egentligen inte varför, men det blir till att navigera med karta och kompass i fortsättningen med GPS:en som backup.

Har nu haft min Sony-Ericsson C702 tjänste-mobil i ca två månader och tänkte dela med mig av mina erfarenheter.

Inte färdig

Fastän jag i huvudsak är väldigt positiv till C702 är den inte färdig! Det känns som en beta-version eftersom den bootar om sporadiskt och hänger sig ibland. Det värsta är att den ibland när man sätter på den får för sig att SIM-kortet inte är giltigt, och därmed bootar om sig själv. Detta kan pågå upp till tre gånger innan den accepterar SIM-kortet. Jag var på Telia-butiken och fick ett nytt SIM-kort men det hjälpte inte, så jag drar slutsatsen att det förmodligen är buggig programvara som är problemet.

Själva telefonen

Detta är den första vatten(-stänk) och dammskyddade telefon som kommit från Ericsson (ok Sony-Ericsson) sedan “hajfenan”. Till en början höll det på att driva mig galen, eftersom jag inte fick upp luckan för att sätta i SIM-kortet! Det visade sig att konstruktionen pga tätningen var ny, men att manualen inte visade detta! Som vanligt hittade jag korrekta instruktioner på “Min Hembios” forum. Jag har iofs inte använt telefonen i något riktigt ruggigt väder ännu, så jag vet inte hur tät den egentligen är. Känslan är “så där”, den känns lite plastig och inte 100% bra byggkvalitet. Går inte alls att jämföra med hajfenan. Knapparna tycks ha lidit lite av vattentätningen. De är lite tröga och sitter framförallt för tätt för att kunna skriva riktigt snabbt. Acceptabelt blir omdömet, inte högre.

Vad gäller batteritiden är också den “sådär”. Stänger man av 3G så klarar man sig några dar utan att ladda. Med 3G påslaget får man ladda varje eller varannan dag.

Vikt och storlek är bra. Inte nämnvärt större eller tyngre än en icke-vattenskyddad telefon.

Menyer och annat är snyggt och logiskt. Inte alls som S-E P1i, som är det mest ologiska jag använt. Bu för UIQ.

Kameran

Kameran är på 3.2 Mpixel, har autofokus och hjälp-lampa. Den levererar riktigt trevliga skarpa, om än något brusiga, bilder. Så bra som man kan förvänta sig av en mobilkamera. Skillnaden upp till en “riktig” kamera är dock stor. Skillnaden ner till min HTC TyTN är också stor. HTC’ns 2 Mpixel kamera kan inte alls mäta sig med S-E kameran. Sedan är det lite synd att det inte finns en riktig blixt, utan man får nöja sig med två lysdioder istället. Dock har de fördelen att de kan användas som fick-lampa, något som jag har haft anledning att dra nytta av vid åtminstone två tillfällen hittills. Riktigt trevligt är också att bilderna taggas med den geografiska positionen där de togs. Åtminstone en approximation, beroende på hur aktiv GPS-mottagaren varit innan bilden togs.

Internet

Den inbyggde web-läsaren är faktiskt användbar då den kan ladda hem hela sidan och sedan låter mig zooma in på valfri del. Dock är Opera mini (gratis nedladdning) ännu bättre, varför jag oftast använder den. Eftersom Opera är proxy-baserad behöver telefonen inte ladda hem så mycket information som när den inbyggda webläsaren används.

En mycket trevlig funktion är det faktum att man enkelt kan ladda upp en bild och lite text till Blogger. Första gången funktionen används skapas bloggen automatiskt och man får en länk dit man kan gå för att personalisera det hela. Funkar kanonbra.

Mejl-klienten fungerar bra, men eftersom Gmail (se Java nedan) är ännu enklare att jobba med använder jag det istället.

Java

Säga vad man vill om smartphones med Windows eller UIQ, men bra på Java applikationer är de inte. Så skönt att vara tillbaks till en “vanlig” telefon som kan köra riktiga applikationer. Det är smart. Gmail t ex fungerar perfekt

GPS

Detta är kanske den första (eller andra?) telefonen från S-E med inbyggd GPS. Den fungerar bra, och hittar snabbt positionen tack vara hjälp från nätet. Applikationerna som medföljer är Tracker och Google Maps. Google Maps kan man ha nytta av och kanske tracker, som är ett träningsprogram, också, bara man kan förstå sig på det. Manualen säger inte många ord. Inte verkar det vara kopplat till någon online sida såsom Funbeat heller, vilket förtar lite av nöjet. Nu väntar jag bara på en Geocaching applikation!

Uppdatering
Jag hittade så småningom en uppdatering av programvaran genom S-E’s uppdateringstjänst (ett PC-program). Märkligt nog syns inte denna om man ber telefonen kolla om det finns några uppdateringar. Hur har S-E tänkt? Hur som helst löser denna uppdatering tydligen problemet med spontan omboot. Jag har i alla fall inte råkat ut för detta de två veckor jag kört på den nya releasen. Vidare verkar det som om batteritiden har blivit längre också. Bra!

I år hade Martha och jag semester som vi kunde bestämma helt på egen hand. Tidigare år har vi jämt måst ta hänsyn till ex, barn osv, men när vi i år kunde bestämma helt själva, blev det en traditionell “industrisemester”, dvs fyra sammahängande veckor i Juli. Det var skönt. Dels att det var sammanhängande - då hinner man verkligen koppla bort jobbet, dels att det var i Juli - då slipper man vara stf för någon annan och tvingas svara på frågor som man kanske inte har en aning om.

Den första veckan spenderades på hemmaplan. Martha klippte häck, fixade rabatterna, satte kantband mm, medan jag målade och la golv i det som tidigare varit Alexanders “datarum”. Nu är det istället ett linneförråd och vi investerade i flera nya Elfasystem för att få plats med alla lakan och dukar. Dessutom hann jag med att spola bort mossan från den del av taket som släntar ner mot altanen. Syftet var att slippa mossklumpar på det halvgenomskinliga (och känsliga) altantaket.

De följande tre veckorna spenderade vi i husbilen. Första natten hann vi inte längre än till Brahe Hus, vilket min syster hade ofantligt roligt åt när jag ringde och berättade att vi var på väg. Därefter åkte vi till Borås, vidare till min syster i Vårgårda, ner till Göteborg, till Öckerö och Hönö (där vi åt pinfärska räkor och drack vin på hamnplan i Öckerö småbåtshamn), ner till brorsan i Falkenberg och Skrea strand. Vädret var sådär under denna delen av resan. Det var växlande molnighet men inte speciellt varmt, så badsuget var obefintligt, åtminstone för mig. Vi fortsatte ner till Skåne och tittade bl a på krukmakeriet i Höganäs, vandrade på Kullahalvön och kollade in Povel Ramels besjungna “Mölle by the sea”. Mölle var för övrigt en “skandal” i sekelskiftet 1900. Man tilllät nämligen män och kvinnor att bada på samma ställe, vilket gjorde Mölle så populärt att det gick direkttåg från Berlin dit. Det ni! När vi var klara med Kullahalvön fortsatte vi till Billeberga för att hälsa på Sten. Vi hade inte förut varit hos Sten i hans nya hus (som fortfarande är under renovering efter 3 år). Tyvärr var inte O-a hemma. Därefter tog vi Pipen ner till Trelleborg där vi sov oroligt på hamnplan för att hinna med morgonbåten till Sassnitz.

Den följande veckan tillbringade vi på halvön Rügen i forna Östtyskland. Rügen var en hit men trevliga sammhällen och fina stränder. Vår favorit blev Binz. Innan vi hamnade i Binz besökte vi ett av Hitlers projekt - semesterorten Prora. En helt osannolik historia. Hitler ville att de hårt arbetande tyskarna skulle få semestra vid havet och beordrade bygget av en anläggning för 20 000 personer. Bygget hann bli nästan klart 1939 då kriget bröt ut och ingen kunde ta semester. Som bekant förlorade tyskarna kriget och därför blev stället inte helt färdigställt efter kriget heller utan kom så småningom att användas som inkvartering för den östtyska armen. Det sägs att ryssarna övervägde att spränga skiten i luften men kom fram till att det skulle bli för dyrt eftersom det skulle gå åt en årsranson av dynamit för att göra det.

En av dagarna fick vi för oss att också titta på Insel Usedom men då hade tydligen resten av tyskarna börjat sin semester så det var lögn i helvete att hitta någonstans att övernatta med husbilen. Så småningom hittade vi ett underbart ställe mitt inne i skogen (en camping), men där fick vi bara stå en natt. (Stället hade för övrigt en enklare restaurant nere mot stranden som hette Zum Rollmops där vi åt en bit och njöt av en av gästernas gitarrspel och sång). Vi bestämnde oss för att åka tillbaks till Rügen pga dåligt med plats men också dåligt väder. Resan borde ha tagit 3-4 timmar men tog hela dagen på grund av trafiken som stundtals stod helt stilla. Efter någon dag blev det nu så varmt att det var möjligt att bada.

Vi åkte också upp till norra delen av halvön för att vandra till Königsstuhl, en fin klippformation. Vandring i Tyskland skiljer sig markant från vandring i Sverige om man skall döma av leden i naturparken på norra Rügen. I Sverige får man vara glad om man ser markeringarna och det finns en stig att hålla sig till. Här var det närmast att likna vid en större väg i skogen med skyltar var 200:e meter. I slutet av leden fanns en restaurant och man var tvungen att betala inträde för att få se på kippformationen!

På vägen hem passade vi på att bada i Falkenberg och shoppa på GeKås i Ullared, något som Martha aldrig gjort och jag har gjort bara en gång för ca 15 år sedan. Det var en kul upplevelse och på grund av det fina vädret behövde vi inte stå i kö. Vi shoppade på oss främst en massa kläder men även lite annat smått och gott, såsom en inomhusantenn, diskmedel och nya hörlurar till Marthas iPod.

De sista två dagarna av semestern (månda och tisdag förra veckan) gick vi Kajakkurs i Arkösund (S:t Annas skärgård). Det var jättekul, och inte alls så läskigt att välta och ta sig upp igen i kajaken. Vädret var perfekt och vi tältade på en klippa på Höholmen och hade värdens finaste utsikt när vi vaknade på morgonen. Nu längtar vi efter mer paddling!

Jag bloggade en del bilder från telefonen på semestern som du hittar på http://hgpuke.blogspot.com. Titta gärna där!

Nu sticker vi till Tyskland ett tag. Sitter just nu på färjan i Trelleborg och skall strax lägga ut mot Sassnitz. Vilken väg vi tar oss hem och när återstår att se…

Igår var en speciell dag som gick i vandringens och Geocachingens tecken. Vår husbil stod när vi vaknade på en ställplats alldelels vid havet som kallas “Höganäs 1″ på Husbilsklubbsspråk. Därifrån har man en fantastisk utsikt mot Kattegatt och kan se Danmark på andra sidan. Nåväl, vi skulle ge oss av mot Kullahalvön med Kullens fyr som dragplåster och vandra och dessutom hitta cachen som finns vid fyren. Döm om vår förvåning när vi INTE var sist ut från ställplatsen, utan tvärtom först därifrån av de ca 5 husbilar som stått där under natten.
Väl komna till halvön insåg vi att det skulle bli svårt att leta cache eftersom stället kryllade av folk - i geocachares vokabulär “mugglare” dvs sådana som inte är invigda och därför inte får se vad man håller på med. Martha lurade med mig neråt berget på en stig som så småningom verkade ta slut. Hon ville ner till den lilla “fyr-plutten”, dvs en mindre fyr som ligger alldeles vid havet (den stora fyren ligger högst upp på klippan). Efter diverse krångel kom vi så småningom ner och kunde se både fyrplutt och silvergrottan som visade sig vara en smal gång några meter in i berget. Inte så imponerande om man har sett Lummelundagrottorna eller Postojna i Slovenien. Sedan tog vi oss upp igen och påbörjade själva vandringen, först längs norra sidan, fram till Josefinelust, och sedan tvärs över halvön till södra sidan och tillbaks till fyren. Turen blev ca 5 1/2 km lång men med diverse klättring osv blev den rätt jobbig. Södra sidan var vackrast med fin utsikt mot havet och mot Mölle by the sea. Vi såg också den andra grottan vars namn jag inte kommer ihåg, som inte heller den var imponerande annat än på det sätt att den varit bostad åt någon familj i forntid.
Väl tillbaks vid fyren gav vi oss dän på att hitta cachen och det blev jag som hade turen att hitta den, precis där den borde vara. Vid detta laget var vi rejält svettiga och funderade på om vi skulle duscha på parkeringsplatsen (i husbilen) eller längs vägen till Rut på Skäret där vi skulle äta middag. Det fick bli på en parkeringsficka på vägen. Rut på Skäret är berömd för sin “äggakaga” med stekt fläsk (rökt) och därför provade vi det. Det var mycket gott, men också mycket fett. Vi avslutade med jordgubbar med basilikasocker och hemgjord vaniljglass, också det mycket gott.
Sedan var det dags för dagens andra cache och konstupplevelse. Och som Martha säger - man måste lida för konsten. Vi talar om Nimis, konstnären Lars Wilks (han med Muhammed-rondellhunden) “konstverk” som han byggt av drivved på stranden. Det var en pärs att ta sig dit och hade vi inte haft koordinaterna hade vi aldrig hittat, eftersom kommunen inte lägger två strån i kors för att man skall hitta det (man anser att det är ett svartbygge). Man fick gå på diverse stigar för att så småningom komma till en brant i skogen och där gå ner till stranden. Och där låg Nimis som mest kan liknas vid ett sånt där tändsticksbygge som man gjorde som barn. Men denna gång i full skala så att säga. Se min fotoblogg (hgpuke.blogspot.com) för en bild. Hur många timmar Wilks har spenderat på detta är omöjligt att gissa, men det lär vara åtskilliga hundra timmar. Hur som helst var det värt lidandet då detta är “one of a kind”.
Dagen avslutades med att ta ytterligare en cache i Arild på nordsidan, varefter vi åkte till Jonstorp för att slagga. Trodde vi. Men kommunen hade satt upp en camping förbjuden skylt så det blev att åka tillbaks till Höganäs 1. Vi avslutade med att avnjuta en mojito till utsikten av båtar och fyrar i natten. En jobbig men mycket trevlig dag.

Semestern är äntligen här. Ja om sanningen skall fram (och det skall den ju) så har semestern varit här i drygt en vecka redan. Första veckan ägnade vi åt diverse projekt hemma. Vi har byggt en spalje av trä och armeringsjärn, lagt golv i ett rum (vilket krävde att vi först målade väggar och tak), klippt häcken, rensat rabatter och satt kantband runt alltihop. Plus högtrycksspolat taket. Bland annat. Men nu är vi äntligen på väg med Pip-Larsson. Första dagen hann vi inte så långt (närmare bestämt bara till Brahe Hus vilket min syster hade vansinningt roligt åt), och andra dan spenderade vi mestadels i Borås. Igår kom vi så till min syster och svåger i Vårgårda och just nu står vi i Öckerös småbåtshamn. Vi har just avnjutit en fantastiskt god måltid bestående av pinfärska räkor med aioli och baguette samt jordgubbar till efterrrätt. Att det vita vinet inte var kallt gjorde inte så mycket. Imorgon bär det av till Falkenberg för att hälsa på brorsan och svägerskan i deras nyrenoverade hus. Vart vi åker efter det vet ingen, inte ens vi. Men troligen kommer vi att hamna i Danmark och/eller Tyskland. Det är verkligen skönt att inte bestämma i förväg utan att ta dagen som den kommer och låta bl a vädret bestämma…

När man köper en kamera-telefon från Sony-Ericsson idag (som min nya C702 till exempel) får man samtidigt chansen att lägga upp sina foton på en blogg. Detta är otroligt enkelt. Det är bara att klicka “sänd till Blogg” och första gången så skapas bloggen automatiskt på Blogger/Blogspot, Googles blog-tjänst. Sedan är det bara att fortsätta med nästa bild osv. Ingenting behöver ställas in om man inte vill det. Kolla gärna resultatet här:

Det är inte ofta jag engagerar mig politiskt. Men när ett sådant urbota dumt förslag som “FRA-lagen” kommer på tapeten kände jag att jag bara måste. Jag skrev därför till riksdagsmännen för att påpeka hur dum lagen är. Döm om min förvåning när jag faktiskt fick svar från ca 20 av dem. Några var från moderater som alla svarade typ “denna fråga är komplicerad och viktig och jag tror inte att folk i gemen förstår vad det handlar om, därför att…”, några från vänsterpartister, miljöpartister och ett fåtal sossar som samtliga skrev ungefär “trevligt att du engagerar dig, VI kommer minsann att rösta nej”. Inga svar från mittenpartierna. Jo förresten det var ett från en KD-politiker och en från folkpartisten Carl B Hamilton. Båda var av samma karaktär som moderaternas “folk förstår inte” brev.

Nå, så vad händer då? De tveksamma borgerliga politikerna utsätts för en enorm press av sina partikamrater att vika sig för partipiskan. De är ståndaktiga och ger inte upp. Partikamraterna inser då att de måste göra något för att få med sig de tvekande och omarbetar därför förslaget på några punkter under eftermiddagen. OBS, man har all tid i världen på sig, men man väljer alltså att hasta fram något under några få timmar. Detta, i kombination med att man lägger omröstningen alldeles innan midsommar, och samtidigt som fotbolls-EM, försöker undvika offentlig debatt i frågan mm gör att jag inte kan dra någon annan slutsats än att det är starka krafter i görningen som helst inte vill ha någon insyn alls. Och härmed har regeringen förlorat åtminstone min röst. Synd, man hade behövt den.

Så varför är jag så emot FRA-lagen då? Vi (Sverige) måste väl ha signalspaning mot våra eventuella fiender? Javisst. Men bara sådan spaning som kan leda till något. Och denna så kallade spaning leder inte till något annat än att oskyldiga människor kommer att misstänkas för brott. Varför? För att de riktiga skurkarna (nationer eller terrorister) naturligtvis vet hur man skyddar sin kommunikation med stark kryptering och/eller andra metoder t ex en.wikipedia.org/wiki/Steganography

• Stackars politiker som har blivit grundlurade av mörka krafter
• Stackars oss medborgare som kommer att få höga telefonräkningar och internetavgifter pga all dyr utrustning som våra operatörer nu måste installera
• Stackars oss medborgare igen, för nu är det fullt möjligt att bli misstänkt för brott bara för att man har kontakt med någon i utlandet med fel namn
• Stackars regeringen som just skrev sin dödsruna

Först en liten ursäkt till min lilla läsarskara: Förlåt att jag inte har skrivit på länge. Jag har helt enkelt inte haft tid. Det är överdj-igt på jobbet just nu och jag längtar mer än vanligt efter semestern. Men låt mig berätta om en rolig sak som har hänt (redan i Maj faktiskt):

Hasse Widell och jag har nu båda fyllt 50 och vi firade detta faktum med att ha en hej-dundrande Hawaii-fest i Gula Paviljongen i Folkets Park i Linköping. Vi började med mingel och drinkar där gästerna också fick gå en tipspromenad med 7 frågor var om Hasse och mig. Ingen av gästerna hade egentligen någon förutsättning att lyckas pricka alla rätt, men det roliga var att få dem att försöka. Samtidigt visade vi också ett bildspel med bilder på mig och Hasse som unga (åtminstone jag) blandat med bilder från Söderhavet för att få rätt stämning. Beach-boys och andra “soliga” band stod för bakgrunds-tracket.

Till sittningen hade vi Pojkröra (Gubbe kan du vara själv!), Hawaii-planka (vad annars?) och kladdkaka med grädde. Flera av våra gäster både höll tal och uppförde diverse spektakel. Bl a gjorde Martha och Bella ett bildspel om mig, och Bella, Adde, Alexander och Frida hade special-komponerat en variant av “Sommartider” av Per Gessle som de döpt till “Sommartid är Hej Hej” pga min tidigare missuppfattning av texten. Mycket kul!

Sedan rockade Hasses kompisar “Slip-away” loss ordentligt. Dansen pågick tills på småtimmarna och innan vi visste ordet av var klockan 5 på morgonen.

Det hela började dock inte så bra. Vi hade inbrott i Gula Paviljongen natten innan själva festen och blev av med en projektor och diverse dricka. Men det kunde ha varit värre - vi kunde ju ha blivit av med ljudutrustningen också…

Fler bilder finns i vårt fotoalbum